Novell! :D <3
Jag kände hur jag blev allt mer nervös och min rodnad kröp fram, jag hatar min rodnad för jag ser ut som en röd tomat.
"Jag kan inte fortsätta ljuga för honom, för vem vill ha en partner som ljuger?" tänkte jag.
"ehm... är allt okej?" frågade han och tittade på mig med sina underbara ögon.
Jag försökte verkligen att tala men hans ögon gjorde mig så förhäxad och jag kunde bara stirra på honom.
"Varför stirrar du på mig? Äsch, du behöver inte svara för jag orkar inte med personer som du, så jag går nu" sa han irriterat och började gå iväg.
Där stod jag ensam och jag kände hur mina känslor höll på att kväva mig.
Utan att planera det så ropade jag "Nej! Vänta!" och började springa efter honom.
Killen stannade men vände inte om.
"Jag ville verkligen inte prata med hans rygg, men jag måste göra det annars så går han ifrån mig och jag älskar honom så" tänkte jag.
När jag insåg sanningen att jag älskade honom vart jag förvånad, men fick en styrkan inom mig fick mig att kämpa för kärlekens skull och jag sa "Jag heter inte Kerstin utan Karin och jag älskar dig..."
Han vände sig om utan ord, la sina armar runt mig, drog mig intill sig och viskade "Varför ljög du om ditt namn?"
Jag tittade på honom med sorgsna ögon och svarade "Det har jag inte någon förklaring, men jag tror att det är för att jag vill skydda mig själv."
"Okej" sa han och kysste mig.
Jag vart förvånad och så kysste jag tillbaka honom, när vi senare släppte varandra så gick vi hand i hand och solen gick ner och skapade skuggor av ett kärlekspar.
Även om man inte känt varandra så länge kan bli världens bästa vänner eller kärlekspar och jag är lycklig att jag funnit min kärlek, för inget är underbarare än att bli älskad av den person eller personer man vill bli älskad av.
