foto och text :)

För lång tid sedan...
Då fanns du hos mig.
Jag var lycklig.
Livet gick som en dans.
Det fanns ingen smärta.
Inga hårda ord, och jag
stod inte ensam på klippan.
Där jag är jag nu.

Du ville bort, du ville ha en paus.
Du får gå bort, du får ta paus.
Men du får inte tro att jag inte
saknar dig, för det gör jag.
Inte heller får du tro att jag
klarar mig utan dig, för det gör jag inte.

Jag undrar om du behöver en längre tid,
eller om jag ska ljuga för dig och låta dig gå på riktigt.

Att välja är så svårt, jag kommer ångra mig om jag låter dig gå, men vad är bäst för dig och mig?