Några texter... att börja bloggen med.
Du och jag...
Du ropar, jag hör din röst.
Jag springer, du ropar högre.
Jag är framme, du ropar inte längre för jag är där och kramar dig.<3
Jag ropar,du hör min röst.
Du springer, jag ropar högre.
Du är framme, jag ropar inte längre för du är här och kramar mig.<3
Hjärtat mitt.....
I mitt hjärta,
Känner jag en sugande känsla,
En stark smärta.
Det känns också som,
om någon,
Försöker ta mitt hjärta,
Och det är du.
Jag känner nu,
Som om det bara finns,
Ett svart hål istället för mitt hjärta.
Kommer jag någon gång,
Få känna och höra dig,
Utan dom här känslorna?
Allt jag kan säga nu,
Är att jag väntar på ditt svar,
Jag hoppas att du väljer rätt,
För ditt eget hjärtas skull.
Ett nytt år...
Jag tittar upp mot stjärnorna och ler.
Ett minne är blott allt jag har kvar.
Men det är det lyckigaste minne jag har.
Året har gått och mitt trasiga hjärta har läkt dess sår.
Vägarna är full med snö och jag känner allas glädje och frid.
Ungarna som jag ser leker med sina kompisar i snön.
Människor som springer ut och in i olika affärer för att hitta perfekta julklappen till nära och kära.
Det är tanken som räknas, men det vet inte alla på vår jord.
Min underbara mardröm…
Jag är utan ord…
Jag visste att den här dagen skulle komma.
Men så snart…
Jag har verkligen missat mitt tåg…
Från början var det för skrämmande…
Men nu…
Är det bara vackert och det har glidit ur mina händer.
Jag är så arg på mig själv och jag saknar det jag hade, vill ha tillbaka det.
Men det har försvunnit precis som tåget.
A moment like that never comes again…
Jag är ett vrak och ingen ser det.
Jag håller känslorna i ett hårt grepp, för att inte bli sårade.
Eller såra andra runt omkring mig.
Jag mår inombords dåligt och det påverkar min hälsa.
Jag har nu blivit underviktig och för något år sedan var jag överviktig.
Jag tycker jag väger alldeles normalt, men det tycker inte min f.d. skolsyster.
Om jag inte kan hjälpa mig själv kan jag inte hjälpa någon annan.
Det är svårt att leva…
Men jag lever ändå…
För jag har drömmar, en framtid och alltid någon som stöd.
Ingen av mina drömmar behöver slå in, bara jag har drömmar så klarar jag mig.
Först då orkar jag leva precis som jag vil och stå i mot alla hinder och personer.
